Vilken underbar film.
"The hours", så bra att jag tänker beställa den på DVD.
Nu bör jag göra det jag har haft ångest för ända sedan årets början. Ringa och söka sommarjobb. Jag har bestämt mig för att kolla upp sortering på posten i Tierp, annars finns ju alltid ålderdomshemmet här i byn också. Om de vill ha mig igen…
Var ju där tre dagar på introduktion förra året innan jag blev sjukskriven förra året.
Jag hatar att ringa folk.
Och jag hatar att vara psykist sjuk.
Var en jättebra insändare i senaste studenttidningen om en student som var just psykist sjuk.
Denne skrev blandannat om vilket helvete det var framåt sommarmånaderna och att man som psykist sjuk student inte hade någon säkerhet överhuvudtaget.
Själv är jag deprimerad och kände mycket väl igen mig i dennes insändare.
Dessutom har jag social fobi vilket gör det än mer svårare att ringa runt folk eller ta kontakt.
Jag känner hur jag hela tiden ligger på gränsen till att inte klara av skolarbetet, men jag skulle bara bli helt stirrig av att gå hemma.
Förra sommaren var helt underbar av att bara gå och inte ha några måste över mig och att bara ta hand om mig själv. Men jag vill inte behöva göra samma sak i år. För hela tiden ekar den där otrevliga socgubbens ord i bakhuvudet "Klarar man av att plugga klarar man av att jobba". Jo, jag vet, men det var ju just det jag inte hade klarat förra året. Gick ju ner mig totalt, men det fick jag inte en chans att förklara. Men tillslut fick jag ju pengar från dem i alla fall.
Men det är så stor skillnad på att jobba och studera känns det som. Jag har ju studerat hela mitt liv, jag kan det vid det här laget.
Jobb känns så mycket mer, just nu ialla fall. Det känns som det är så mycket mer ansvar, mer att tänka på, mer att lära sig.
Fast troligtvis är det bara jag som är nojig.
Jag vill vara frisk.
